aug
Anders har skrivit ett nytt blogginlägg som diskuterar Bibeln och romersk-katolsk tradition. Han refererar till sin bok Guds Ord Räcker och det samtal som Håkan Sunnliden och Bengt Malmgren öppnat upp i respons till boken kring traditionens roll i evangelisk och romersk-katolsk tro.
Några citat:
Skriften har en särställning och står inte under någon kyrka eller tradition. Den är absolut, gudainspirerad sanning. Den är det korrektiv (något som man kan korrigera kursen emot) som alla kristna traditioner måste ha för att evangeliets sanning och ”allt vad jag har befallt er” ska bevaras. Varför är det viktigt? För att Guds Ord är säden som frälser, Ordet som befriar, Ordet som väcker den tro som övervinner världen. Därför att det behövs en likare, en måttstock, en prövosten för allt som kristna kan hitta på. Det är Guds levande Ord som vi har den i Skriftens 66 böcker. Punkt. Och halleluja!
Bengt talar om att ”En frikyrka som inte inser att man är delaktig i en tradition sågar av grenen man sitter på”. Visst, men den kritiken drabbar inte mig och min bok om man läser innantill. Jag tror på tradition under Skriftens tak. Tradera betyder att överlämna och vi blev alla frälsta genom att någon överlämnade evangeliet till oss. Vi prisar Gud, ber, undervisar och predikar i enlighet med tradition. Detta gäller alla kristna. Men problemet uppstår när man som romersk-katolska kyrkan hävdar att ens egen tradition är normerande.
En sund princip i evangelisk tro är att Bibeln alltid har sista ordet, att den innehåller en komplett Uppenbarelse och att allt annat måste underordna sig, men under Skriftens tak kan väldigt mycket av olika Andens uttryck få rum. För mig hjälper Wesleys s k quadriliteral. Han talar om fyra faktorer: Skriften, traditionen, erfarenheten och förnuftet, faktorer som påverkar ens tro, vare sig man vill eller inte. Men Skriften är den enda absoluta auktoriteten.
Läs hela inlägget här. Boken kan du köpa i vår webbshop, från Livets Ord, AdLibris med flera.
